Jo, jag gillar hösten. Jättemycket faktiskt, men att vakna upp när det är kyligt och kallt är ingen höjdare. Att dessutom bli "uttvingad" tidigt innan solen hunnit titta fram gjorde att jag huttrade i bilen hela vägen in till stan. Sambon ska ta prover på sjukhuset, papper ska lämnas till Folksam gällande stora C's försäkring och Biltema och Rusta ska få oss att öppna plånböckerna lite.
Tapetprover till lilla L's rum, fleecefilt och några ljuslyktor, samt rostfri skruv på Biltema.

Träd i underbara höstfärger :-)

Varje gång jag sitter här hos pappa gråter jag, tysta tårar som rinner ner för kinderna när jag håller handen på pappa. Eller snarare skalet av det som en gång var pappa.
Jag vet inte om han hör mig, eller förstår vad jag säger. Vet inte om han vet vem jag är längre.
Önskar så mycket att han en endaste gång till skulle se upp på mig och veta att det är jag som är här. Önskar så mycket att han någon gång till ska säga att han tycker om mig.
Egoistiska tankar, men det skulle betyda så mycket.
Varje gång jag går talar jag om hyr mycket jag älskar honom, och till svar får jag en tom frånvarande blick. Det gör ont, på riktigt, fast jag är vuxen.

Lite av varje gjort, bl.a hälsat på älskade lilla pappa på hans boende. Lika jobbigt varje gång. Så stor och stark en gång, och nu en smal, nästan genomskinlig skugga av sitt gamla jag.
Han känner inte igen mig längre, men jag märker att han uppskattar att jag sitter bredvid honom och håller hans hand.
Vi pratar inte så mycket, eller iaf inte med varandra. Jag pratar med honom och han svarar på något annat.
Det värker i mig att se hur livet har förändrats för honom och ofta sitter jag där med tårarna brännande bakom ögonlocken, blinkandes för att han inte ska se det.
Det är inga långa besök längre, Max två timmar, men det är ofta ist. Minst varannan dag.
Jag måste det, både för hans och min skull.
Lilla fina älskade pappa ?

Efter pappa stannade vi och hämtade två Billybokhyllor jag köpt i en köp/säljgrupp på FB. En hundring för två var helt okej :-)
De ska till mitt arbetsrum, till alla mönsterböcker.

På Willys stannade vi till en snabbis och handlade ut sambons SEQR-erbjudanden. Kesella, juice, rutknäcke, inlagd gurka och leverpastej blev det idag. Det skulle varit ägg också men de var slut. I morgon kommer nya erbjudanden :-)

Äldsta dottern hämtades upp på hemvägen och väl hemma blev det kycklingburgare till lunch. Hur gott som helst när det är hemlagat. Vi kikade på hennes bolånekalkyl och bakade världens godaste äppelpaj av egna äpplen.

Pga graviditeten är hon otroligt trött så i tid innan Bingolotto skjutsade jag hem henne och nu spelar vi här hemma Bingolotto och fikar gott :-)
Vinsterna lyser med sin frånvaro, barnen stojar och stimmar, och diskbänken ser ut som ett slagfält. Det finns att göra även efter lottot alltså ( och helt otroligt, precis innan tv'n började så pajade diskmaskinens handtag och skenan som håller upp övre korgen. Vi behöver ju lite extra utgifter. Not!)
Det blir handdisk ikväll.

Jag vet, det kan tyckas att jag har taskig karaktär och det är delvis sant. Dock kommer livet också emellan och har man riktigt jävla fullt upp så måste man prioritera.
Mina prioriteringar gör att jag själv alltid hamnar allra sist, tillsammans med skötseln av hemmet. Det får liksom stå tillbaka när allt annat ska tas om hand.

Dock inser jag nu att jag börjar må riktigt jävla dåligt av det här. Är på riktigt rädd att jag ska gå in i den berömda väggen och det vore ett scenario vi helst vill undvika. Har alltför många människor som behöver mig, så jag MÅSTE ta hand om mig själv för att orka med livet i övrigt.

Om 94 dagar är det julafton och den finaste julklapp jag kan ge mig själv (och andra runtomkring mig) är att jag satsar på att må bra.
Jag har ju flera fysiska åkommor redan och toppat med den ärftliga brca1 känns det som att det är ännu viktigare att ta mig till en så bra nivå fysiskt och psykiskt.

Förra söndagen var det exakt 100 dagar till julafton, så jag har laddat lite mentalt under veckan som gått.

Så, fokus på att må bra, göra "må-bra-saker", rensa i röran både känslomässigt och materiellt.

Leta go :-)

Frukostdags :-)