Jag vet, det kan tyckas att jag har taskig karaktär och det är delvis sant. Dock kommer livet också emellan och har man riktigt jävla fullt upp så måste man prioritera.
Mina prioriteringar gör att jag själv alltid hamnar allra sist, tillsammans med skötseln av hemmet. Det får liksom stå tillbaka när allt annat ska tas om hand.

Dock inser jag nu att jag börjar må riktigt jävla dåligt av det här. Är på riktigt rädd att jag ska gå in i den berömda väggen och det vore ett scenario vi helst vill undvika. Har alltför många människor som behöver mig, så jag MÅSTE ta hand om mig själv för att orka med livet i övrigt.

Om 94 dagar är det julafton och den finaste julklapp jag kan ge mig själv (och andra runtomkring mig) är att jag satsar på att må bra.
Jag har ju flera fysiska åkommor redan och toppat med den ärftliga brca1 känns det som att det är ännu viktigare att ta mig till en så bra nivå fysiskt och psykiskt.

Förra söndagen var det exakt 100 dagar till julafton, så jag har laddat lite mentalt under veckan som gått.

Så, fokus på att må bra, göra "må-bra-saker", rensa i röran både känslomässigt och materiellt.

Leta go :-)

Frukostdags :-)

...... 108 kg....

Det hurrar vi INTE för......
Mest surt är att jag för fyra månader sen hade lyckats gå ner från 119,2 till 102,4 men nu är jag på gång igen.
Heja mej :-)